Blog Archives

...har gått på semester. Har dessutom handlat på Maxi, hämtat hem Generalerna och knäckt sig en bira. Återfinns i flanellbyxor och raggsockar i köket vid köksbordet där hon just filosoferat en stund med Storebror om vad vi ska hitta på under semestern och så har hon hindrat Mini att cykla in i kylen bara för att hon tycker den har tillräckligt med bulor. Återkommer med största sannolikhet här redan imorgon. Men tills dess ska jag njuta av känslan att ha fyra orörda veckor framför mig. Kramen!

Read more »

Hemma. I sängen. I flanellen. Under täcket. Med min allra första medalj någonsin. Klappar lite på den. Den blänker så fint här. Pratade en stund med Storebror, sa att om han var riktigt snäll kunde han få lov att ta på den. ;) MalmöMilen är sprungen för i år. Finaste A överlevde mitt nervösa dubbel och trippelkollande av nummerlapp, plånbok och skor. Och mitt trötta, efter loppet, på väg hem; "Jag har fått medalj idag...". Hon är en klippa hon. ♥ Och förmodligen en smula brunare efter den här utflykten, för vi hade tur med vädret och hon hade en go plats i solen medans jag sprang. För sprang gjorde jag. Och när jag kom i mål mådde jag skit. Trots att jag satt nytt personbästa på milen. 64:12 efter en veckas förkylning. Jag började frysa rejält strax efter fem kilometers markeringen. Då tyckte jag rent mentalt att det var…

Read more »

Idag smäller det. Det är dax för mitt andra lopp någonsin. Det har gått så där med förberedelserna men det ska gå. Det kommer att gå. Framåt om inte annat. Backa lär jag inte göra. Väskan är packad. Nummerlappen är med. Det vet jag, för jag har trippelkollat det. Plånbok och skor. Klockan laddad. Klädsel klurade jag på ett tag men drog på mig korta tights och jeanskjol ovanpå och en topp. Bara att åla i och ur, före och efter loppet. Dom har lovat att det ska bli varmt och bland en massa folk så. Det är den stora utmaningen. Allt folket. Förutom löpningen. Men det ska inte vara lätt. Stor-frukosten är nere. Low-carb-macka och kokoskaffe.Testade mandelsmör i den turkiska yoghurten. Inte alls dumt! (Äta mandelsmör bara ur burken som en del gör för att hejda sockersuget har jag testat. Herregud.. trodde aldrig jag skulle bli av med mendelsmöret…

Read more »

Och jag har spenderat halva veckan med att snörvla, hosta och svära över hur j**la typiskt det är att jag ska bli kass just den här veckan! Igår hade jag bestämt mig för att ägna mig åt avancerat soffhäng när jag kom hem. Det var mycket på jobb och jag riktigt längtade efter att få bli ett med soffan. Vad tror ni hände? Jodå. Jag gosade ner mig med cola, kycklingben, jordgubbar med grädde och mörk choklad. Såg en film och höll sen på att gå upp i limningen av rastlöshet. Det är väl märkligt? Man kan längta en hel dag efter soffan och väl där? Så går det ett tag sen håller man på att få sitt/liggsår. Då funderar jag på städning, jobb, löpning, förkylning, längtar efter barnen, musik till loppet, tågtider och ekonomi. Det sista är lika bra för att få till stressen i magen riktigt. Så jag…

Read more »

Jag vet inte om ni har det men jag har tillfällen i livet som jag inte minns på rak arm när dom skedde men jag minns däremot exakt vad hur och vad jag kände när det hände. Är ni med på hur jag menar?Barnens födslar är två sådana händelser. Nu kan jag ju datumen i och för sig men det är väl i sig inte så konstigt när det kommr till ens barns föeelsedagar. Men jag minns långt ifråm allt av den dagen, minns inte vilken veckodag det var eller hur vädret var men jag minns däremot väldigt väl hur rädd jag var när krystvärkarna slog klorna i mig när det var dax för Storebror att göra entré. Jag minns glasklart känslan av att vara en ko (!) när Storebror äntligen krystades ut. Jo... ni läste rätt. Jag kände mig som en ko. Vilket kan ha med min karriär som…

Read more »

Om jag är stolt över mig själv? Det kan ni hoppa upp och sätta er små läckra häckar på att jag är! Nu var det förvisso inget alternativ att inte lyckas men lätt var det inte. Nu var det rätt längesen jag kände snus-sug och jag är idag lite lätt beroende av att ha vanliga tuggummi, framförallt på jobb men det kan komma över mig ibland. När ungarna bråkar, stress på jobb eller tunga känslor i livet. Då kan jag fara upp med tungan under läppen och sakna prillan och den sköna känslan av att lägga in en ny prilla. Doften när vänner eller kollegor öppnar och stänger sina dosor kan vid sådana tillfällen vara underbar. Jag drar ett djupt andetag och tänker; "Mmm... så gott..."Men för det mesta är den faktiskt lite halvvidrig. Samma gäller rök från cigg. I september någon gång är det två år sen (Vet inte…

Read more »

....dom behöver uppdatera ordlistan på Wordfeud. BIB har en solklar plats på den. Faktiskt.

Read more »

...men det är just det jag gör. Jag vaknade förkyld. IGEN! Det här börjar bli lätt fånigt. Något skit bjuder mina raringar mig på varje vecka dom är hemma. För MINST en av dagarna de barn-tomma veckorna mår jag bäver. Minns inte när jag körde en vecka med träning så som jag planerat sist. Jag brukar repa mig redan på ett par dagar men ändå? Just den här veckan? När det som bekant är dax för MalmöMilen på lördag? Jag har seriöst inte lust med det här. Så jag surar och har ställt in allt vad träning heter idag och imorgon. Så får vi se hur jag mår på torsdag. Tanken var att jag ska hänga med löp-gänget på gymmet på en träningsrunda nere vid havet men mår jag som idag så håller jag mig på mattan här hemma. Det är väl så j**la typiskt?? Just som jag känner att…

Read more »

Jag måste erkänna att det var med en liten lättnadens suck jag vinkade av Generalerna ikväll. Det är inte det att jag inte vill vara med mina barn. Jag vill ha dom hos mig jämnt men jag längtade efter några minuters ensamhet. I löpskorna, längs vägarna med finmusiken i öronen. En timme är egentligen allt som behövs för att jag ska ha sprungit ifrån all frustration som bråkande ungar innebär. Nu får jag en vecka. Lite väl mycket men det är ju som det är med det. Dagens löprunda var så där magisk som löprundor är ibland. Då det bara flyter på. Och idag flöt det på så pass att jag vid flera tillfällen höll mig runt 6 minuter per kilometer. Till och med nere på 5.30 någon gång. Inte länge. Men ändå. Jag börjar få upp farten! Utan att för den sakens skull dö på kuppen. Det är alltså…

Read more »

Jag vet faktiskt PRECIS hur min mamma kände sig i slutet av en dag när jag och lillebror var små. Hon kände sig förmodligen precis så förtjänt av en KilKenny som jag gör nu. Åt helvete med allt va kolhydrater heter! Ge mig sprit! Typ. Ju mer kolhydrater desto bättre. Halleluja! Faktiskt. Att två syskon kan bråka så mycket?? Japp säger min mor. Det kan dom! Men jag blir ändå förvånad över kontinuiteten i bråkandet. Det är liksom HELA tiden! Jag trodde i ett sinnessvagt ögonblick  att dom höll sams under ett slag. Men knappt hann jag sätta mig med mitt kaffe och mindre lyckade Kärleksmums förrän dom hade ihjäl varandra. IGEN! Det är rätt imponerande hur många gånger två barn kan ha ihjäl varandra utan att faktiskt ha ihjäl varandra under en dag. Idag är så pass att jag faktiskt exakt vet när dom höll sams. Det var under…

Read more »

Den där lappen som det klart och tydligt står att jag ska klippa milen under timmen om en vecka. Jodåsåatt. Hur i hela helv.. tänkte jag? För ett halvår sen när det nu var jag anmälde mig?? Jag har helt klart haft en orubblig tro på mig själv, det är något som är helt uppenbart. Startgrupp 55-60 minuter. Jo jag tackar jag.... Men nu ska jag tänka glada tankar. Jag ska göra ett jätteförsök iallafall. Om en vecka. Tills dess så försöker jag undvika jaga upp mig för mycket och försöker tänka smart runt träningen så mina ben är ett par fräscha kalasspiror nästa lördag. Men nu? Ska jag baka. Bara för att jag helt enkelt inte har något bättre för mig en fredag. Å andra sidan finns det sämre saker att göra. Och bättre. Men baka är ok. Vilsamt. Trivsamt. Helt enkelt. Kramen! 

Read more »

Något min återfunna kärlek till trädgården fört med sig är morgonrundan ute i täppan. Den är verkligen något alldeles visst. Vattningen på kvällen i all ära, visst är den mysig, men känslan som man har under morgonrundan när allt är så där friskt och orört är ändå snäppet bättre. Knipa ett blad här och stoppa näsan i en ros där. Och så här i början av juni ligger allt verkligen i startgroparna. Aklejan blommar för fullt. Bondpionen hänger med sina tunga huvuden och de första rosorna blommar. Men man har mycket kvar att se fram emot.I år var "Louis Bugnet" först ut. Det brukar vara "Aicha" men jag gick riktigt hårt åt henne i våras så hon tjurar en aning och Bugnet kom före. Tätt följd av "systern" "Terese Bugnet" som faktiskt inte direkt blommat på ett par år. Jag hade nästan glömt av henne. Hon har blivit flyttad ett…

Read more »

"Slå på tv4. Så får du ett nytt mål med din löpning.. ;)" Så löd ett sms som trillade in från en av mina fina vänner. Han syftade på Stockholm marathon som gick av stapeln igår.Jag har ju funderat till och från på det där med att springa en mara. Halvmaran SKA jag springa i år. Sen under vilken form, om det blir ett regelträtt lopp eller bara ett ryck när jag är ledig en dag, det återstår att se. Kan jag springa en mil, kan jag springa drygt två. Jag har ju sprungit 17 kilometer, bara fem kilometer till så är jag i hamn. Lätt. Eller nåja. Fullt genomförbart iallafall. Men att sen springa en dubbel halvmara, en HEL mara, över fyra mil? Det är en annan sak. Verkligen. Jag är egentligen inte nämnvärt orolig för att min kropp inte ska fixa det. Den imponerar på mig varje gång…

Read more »