Vetenskap

Äntligen fick jag tid och möjlighet att trava ett varv runt Stockholms rådhus på Scheelegatan på Kungsholmen. Många gånger har jag passerat men inte stannat upp. Tanken från början var att Stockholms nya rådhus skulle ligga på den gamla Eldkvarnstomten på Kungsholmens sydöstra hörn. En arkitekttävling utlystes 1903 och en hel hoper hugade arkitekter lämnade in förslag. Till “semifinal” gick två; Carl Westman och Ragnar Östberg. För att göra en lång och krånglig historia tämligen kort, ändrade sig stadsfullmäktige och bestämde sig för att bygga ett stadshus på Eldkvarnstomten istället. Det uppdraget gick till Östberg, som ritade om sitt rådhusförslag “Mälardrott” ett antal gånger innan alla var nöjda. Carl Westman fick “nöja” sig med en något mer blygsam placering av sitt rådhusförslag ”Hörn” i kvarteret Fruktkorgen vid Scheelegatan. Även hans förslag fick ritas om för att passa den svårbebyggda tomten. Westman ville att hans rådhus skulle ha tyngd och pondus,…

Read more »

Älvkarleby är Sveriges tredje “nationalkraftverk” näst efter Olidans kraftverk i Trollhättan och Porjus vid Stora Luleälv. Älvkarleby kraftverk togs i drift 1915 och hade samma arkitekt som Olidan och Porjus; Erik Josephson. Fallen här i Dalälven, cirka 8 km från mynningen i Östersjön, passade utmärkt för syftet att förse mellansverige med el. Till skillnad från Olidan, som är byggt i Bohusgranit, byggdes Älvkarleby och Porjus i rött tegel. Här inne fanns från början fem dubbla Francisturbiner med horisontell axel som tillsammans gav 70 MW. Mellan 1988 och 91 byggdes kraftverket ut med en kaplanturbin i en nybyggd hall bredvid den gamla, och kraftverket ger idag en effekt på 125 MW. Konstnärinnan Olga Lanner anlitades för att göra armaturer och smidesdekorationer åt verket. Samma Lanner som gjorde de fina ljushållarna i koret i Engelbrektskyrkan i Stockholm. Jag gillar verkligen den här idén med att låta dekorationerna visa vad som försiggår i…

Read more »

Helgen som gick var varm och skön, och på självaste nationaldagen tog vi oss en liten taklös tur utåt Mälaröarna. När vi kom i höjd med Nockebybron fick vi syn på ett gäng skyltar vid vägkanten. Äppelfabriken Färingsö stod det, och eftersom vi inte riktigt hade bestämt vart vi skulle och klockan började närma sig mitt på dan, tänkte vi att det kunde vara ett möjligt lunchställe. Lämpligt vid varje avtagsväg stod en ny skylt och det var bara att åka och svänga. Sista biten gick vägen slingrande genom frodig försommargrönska, och här och där gick det att urskilja vattnet i öster. -Det kanske är stängt, sa jag när vi började se växthustak sticka upp över trädtopparna. Men nej, det var öppet. Där rörde sig människor mellan husen och vid borden satt folk och åt. I det lilla caféet bjöds lättare luncher med mycket grönt, kaffe i meliorbryggare och bakverk…

Read more »

Den andra stora anledningen till att jag besökte Skansen i helgen, var att jag ville förena två av mina stora intressen i livet; Ferdinand Boberg och astronomi. Ferdinand Boberg hyste själv ett stort intresse för solar och planeter, blev med tiden en duktig amatörastronom och skänkte ett teleskop med tillhörande observatoriebyggnad till Skansen på sin 50-årsdag, den 11 april 1910. Han la ner stor möda på att få allt rätt; han läste på, korresponderade med Zeiss och reste själv ner till Jena för att kolla att det blev som han ville ha det. Så här skriver Boberg själv: "Intresset för rymdens under utmynnade i en önskan att för den stora allmänheten möjliggöra observerandet av sådana föremål, och jag hade så småningom läst mig till och på papperet uppkonstruerat ett litet observatorium med aktningsvärd refraktor, parallaktiskt uppställd och med urverk, vridbar och öppningsbar kupol etc. samt genom korrespondens med Zeiss i…

Read more »

Jag har rätt länge vetat att det på Skansen - eller alldeles på Skansengränsen, vid Sollidenentrén - ska finnas en transformatorstation ritad av Ferdinand Boberg. Och det var för att titta på den som jag egentligen begav mig till Skansen den här gången. Vid Värtaelverket framställdes trefas växelström, men elen som användes i Stockholm var av likström. Alltså krävdes det ett antal omformare, eller understationer som de kallades, på plats runt om i stan. Eftersom Boberg vid förra sekelskiftet ritat flera av byggnaderna vid Värtaelverket och även Brunkebergsverket innan dess, gick uppdraget att rita understationerna till honom. Tule-, Kronobergs- och Katarinastationerna byggdes 1902-05 och Djurgårdsstationen togs i drift 1906. Eftersom Djurgården var kunglig, skulle naturligtvis dess station vara extra fin. Således kröntes balustraderna. Och tittar man riktigt noga efter så har Boberg även här varit på sitt fyndiga humör… Kronorna är uppbyggda av glödlampor! Även på andra ställen sitter glödlampor…

Read more »

Ett layoutjobb förra sommaren resulterade bland annat i ett årskort på Skansen, och idag for jag äntligen dit. Tre veckor innan det går ut. Eftersom jag är den jag är, inte tycker om att fösas i flock utan helst går mina egna vägar, blir mina bilder från Stockholms turistmagnet nr 1 en smula udda. Tja, kanske inte den på Skogaholms herrgård ovan, men de andra. Och kanske visar jag på det sätter en sida av Skansen som inte är alltför vanlig. Och det verkar som jag valde helt rätt dag att gå, denna den 8 juni – prinsessbröllopsdagen – många hade valt att titta på något helt annat i solskenet. Tilltalande flöjel på Främmestadskvarnen Det mesta har jag nog sett här på Skansen, jag har ju gubervars jobbat här, men den relativt nyöppnade Boktryckarbostaden var osedd. Någons (boktryckarens?) byk… Utrotningshotad? Det är väl först då man hamnar på Skansen… Konsumbutiken.…

Read more »

Read more »

Att skriva om ett trädgårdsmästeri denna den 1 juni, samma dag som jag publicerat min månadsbild av Den vackra trädgårdsmästerskan (La belle Jardiniere), syns mig som ett alldeles ypperligt tilltag. När vi klev runt på Lövstabruk i Kristi himmelsfärdshelgen, utbrast jag plötsligt –Titta! Ett trädgårdsmästeri! Det verkar öppet, kom så tittar vi in! Förutom den alldeles underbara doften av växtkraft och klorofyll därinne, fanns massor av växter av den lite äldre sorten. Kulturarv. Småblommiga, brokbladiga pelargoner av alla de slag. Doftpelargoner, kryddörter och…  Tomater. Och längst in… -Är det här vad jag tror att det är? utbrast jag med snoken i en tomatplanta. Och Den vackra trädgårdsmästerskan själv, Josephina, sa att –Ja, det är Brandywine, en gammal, välsmakande sort. -Jag vet! sa jag. Den är ovanlig och svår att få tag i. Folk vill inte ha stora, knöliga tomater, de vill ha små, runda. Läs mer om vårt idoga Brandywinesökande…

Read more »

Eugène Samuel Grasset. Kalender från 1896:La Belle Jardiniere – Den vackra “trädgårdsmästerskan”.

Read more »

En gång i tiden Sveriges största bruk, vilar nu Lövstabruk i någon sorts Törnrosasömn. Eller gjorde så i alla fall denna lördagseftermiddag då vi passade på att stanna till. Några hästar gick och svängde svans i en hage. Ett par hästtjejer stod bredvid och pratade (troligtvis) häst och en ensam dam spankulerade i parken med händerna på ryggen. Jellonen på gavelspetsen glänste nyförgyllda i solskenet och när de gjort det ett tag gick solen i moln. Göts kanoner på Lövstabruk? Kanske det. I vilket fall som helst låg där en hel hoper på gårdsplanen, pekande mot havet till. Därifrån ryssen kom och brände ner hela Lövsta 1719. Men Charles De Geer byggde upp alltihop igen. För De Geerar har det bott här ända sen 1600-talet. På motsatta fasaden står ytterligare två jellon och håller det De Geerska vapnet mellan tassarna. Ett vapen som för övrigt dyker upp lite både här…

Read more »

Det är roligt att komma till platser där man aldrig varit, och Älvkarleby i allra som norraste Uppland har jag faktiskt aldrig besökt förut. Dalälven rinner genom Älvkarleby och orten har varit känd för sitt goda laxfiske långt innan det blev ort. Laxön, som ligger mitt i älven, användes flitigt för fiske fram till 1880, då Svea ingenjörsregemente förlade en läger- och övningsplats här, som användes ända fram till 1997. Här lärde man sig att bygga broar över forsande vatten. En alldeles ovanligt lämplig plats att lära sig bygga broar över forsande vatten på. Kvar sen den tiden finns idag en hel rad gamla logementspalats, som det var riktigt roliga att gå och titta på. Allting är fint renoverat och nu finns här restaurang, vandrarhem, turistbyrå, konstnärsateljéer och konsthantverk. Det här huset ligger inte på Laxön, men väl alldeles vid den bro som kallas Bifrostbron; Älvkarleby turisthotell. På ena sidan…

Read more »